Tarawera Ultramarathon februari 

Började året med att åka till Nya Zeeland för att springa Tarawera Ultramarathon på 102km. Ett riktigt fint lopp som jag vann året innan. Banan passar mig riktigt bra då den mestadels är riktigt snabb och löpbar. Hade ju haft en hel del strul under slutat av säsongen 2016, men hade kommit igång bra med löpningen igen de sista veckorna av 2016. Drog dit 10 dagar innan loppet för att få möjligheten att vara på plats och träna lite i värmen. Sprang upp och runt några vulkaner, badade med lite andra ultralöpare och hade några fantastiska dagar innan loppet. På startlinjen så var det en annan som var storfavorit, Jim Walmsley. Killen hade många grymma resultat på slutet med en massa banrekord runt om i världen. Spöade dock honom 2015 på VM på 100KM, han stack ifrån direkt i starten och sedan såg vi inte mer av honom den dagen. Han gjorde ett grymt lopp och satte ett nytt rekord med många minuter. Jag blev 2:a, ändå en helt OK start på säsongen. 

Lägerperiod maj 

Drar till Madrid i början av Maj. Får riktigt många fina och bra km i benen. Känner att benen svarar bra på träningen, detta kommer bli en kul säsong. 

I slutet av maj drar jag och Elov Olsson till Kalifornien för att provspringa Western States banan. Kör banan på 3 dagar, kapar lite i början av den 160 km långa banan. Är lite seg de två första dagarna innan det börjar att släppa. Riktigt kul att få vara där och träffa många andra topplöpare som också provspringer samtidigt. Denna träingshelgen är öppen för alla som vill testa banan. Kan verkligen rekommendera att åka tid och testa banan även om man inte lyckas komma med i den grymt hårda gallringen om vilka som får de åtråvärda startplatserna till loppet. Kommer hem till Sverige onsdag innan Stockholm marathon. 

Stockholm marathon juni 

Lite jetlaggad och med många mil i benen de senaste dagarna står man ändå på startlinjen. Hade egentligen inte taktik alls, utan jag ville bara få ett bra fartpass med en bra känsla. Starten gick och jag sprang iväg utan att kolla på klockan och farten så mycket. Det rullade på riktigt bra och jag konstaterar vid halvmaran att om jag håller samma fart så blir det under 2:30. Rullar vidare med samma fart hela vägen in i mål och slutar på en tid under 2:30. Lite oväntat att kroppen var så pigg efter de tuffa dagarna helgen innan i USA. 

Western States juni 

Drar till USA ca 10 dagar innan loppet. Bor några dagar i Napa och testar på att springa i 40 gradig värme. Sjukt varmt. Åket till Squaw Valley knappt en vecka innan loppet. Man startar loppet här. Springer lite i bergen och känner på den första backen på loppet. 

Och sedan loppet….Viket lopp. Vilken hetta. Vilka backar. Vilket äventyr. Jag genomförde loppet som jag hade planerat, lugnt i början och försiktigt genom de två största dalgångarna. De första 6 km går uppför slalombacken till 2700 meter över havet. Snö de sista km. När vi kommer upp till toppen går det ner för en liten stig som göms i snö och gegga. Tycker att de andra knappt vågar springa på snön. Jag rullar på utan för att springa på speciellt hårt. De andra försvinner bakom mig ganska omgående Jag har dock Elov och Jim före mig.. Skönt att springa själv i mitt tempo. Det hela rullar på riktigt. Kl 8 är det redan riktigt varmt. Kommer fram till den första dalgången och jag tar det lugnt och försiktigt. Den går ok. Upp på toppen och sedan ner för nästa. Får lite kramp i framsidan av låren. Tar några extra gel och Snickers. Det släpper och jag fortsätter. Tar det lungt och jag försöker att kyla ner mig så gott som det går. Uppe i Forest Hill möter familjen upp, nu är det sjukt varmt och jag är riktigt sliten. Kommer iväg men nu blir det mycket vandring. Framme vid flodpassagen lägger jag mig i vattnet några minuter. Åker över och börjar stigningen upp till Green Gate där Andrew som är min pacer de sista 32 km. Grymt trevlig att få lite sällskap. Jag får då en liten nystart och det börjar kännas bättre. Solen går ner men värmen består. På med pannlampan. Efter ett tag kommer vi ifatt Elov och Johan som hade skickat sin lampa till en station för långt fram. Vi tar sällskap fram till stationen där de har sina lampor. Vi lämnar Elov i kontrollen och kör vidare. Framme vid sista backen är det riktigt tungt igen. Går hela sista backen. Så himla skönt att passera skylten med 1 miles kvar. Framme vid målet är jag riktigt trött och slut. Det blir ett äventyr att ta sig till bilen och hotellet. 
100 miles är långt. Efter målgången meddelade jag familjen: "Och om det regnar och är 10 grader resten av sommaren så kommer jag inte att klaga." (Och det blev ju en skitsommar sedan utan någon jättevärme) 

Hösten 

Är riktigt seg efter Western States. Det är först på Tällberg halvmarathon den 5 augusti som jag åter börjar att känna igen kroppen. Vinner åter loppet efter en tuff duell med klubbkompisen Roman. Nu full fokus mot Ultravasan 3 veckor senare. Tyvärr så börjar en hälsena krångla… inte så farligt i början…. Men den vill inte bli bättre trots behandlingar och övningar. Cyklar och springer bara kortare turer i hopp om att den ska bli bra. Onsdag innan loppet testar jag den till fullo genom att springa i tävlingsfart i 10 km, fungerar i 6 innan den börjar att kännas, efter 8 känner jag att det är kört, haltar de sista 2 km tillbaka till bilen. Bedrövad, så fruktansvärt tråkigt. Bröt loppet åter innan också med skadeproblem i ena vaden. Sedan tillbringas några veckor till med reab träning och mycket cykling. Hälsenan blir sakta bättre och bättre, men det går riktigt segt tycker jag. Stora delar av hösten går sedan åt till reabträning och det är först i slutet av oktober som jag åter börjar att lite på hälen igen. Nu tror jag att vi åter är kompisar för träningen har fungerat ganska bra under november och december.  Mycket härlig skidåkning blev det också i december, ett riktigt bra komplement till löpningen.

2018. 

* Fokus på Comrades 89k i Sydafrika den 10 juni  

* Ultravasan. I år så ska jag ta mig i mål!!!! 

* VM100k i Kroatien i september