Jag fick ett bra avslut 2019 då jag genomförde Valencia Marathon i december på en bra tid och ett PB 3:15:55 Med självförtroendet på topp såg jag fram emot träning och tävlingsåret 2020 och ett fortsatt samarbete med min tränare BG Nilensjö.

Vad hände då… .. Januari blev en tung månad jag kämpade mot en enorm trötthet och var orkeslös. Sprang trots det nästan alla mina pass (381 km) Trodde först det var Valencia som fortfarande satt kvar i kroppen. Men jag brukar återhämta mig ganska fort och det var ju en månad sedan loppet var.

Kom iväg på en efterlängtad veckas semester med min syster till Gambia. Men tröttheten gav sig inte. Något är fel det stämmer inte. Tog kontakt med sjukvården och bad om ett blodprov Ferritin. Det visade sig att järndepåerna var tömda. Fick järndropp för att påskynda ökningen av värdena. Järndepåerna tog ett snabbt kliv upp och jag kände mig stark i löpningen igen, tröttheten försvann orken kom tillbaka. Så full fokus mot Paris och Paris Marathon med ASICS i april och ett nytt PB.

Men vad händer ... allt blir inställt det blir kaos ute i världen.

Pandemin COVID-19 är ett faktum.

Fullt fokus mot Chicago Marathon i oktober då… Mungiporna ner .. inställt även det som alla andra lopp.

Men motivation till träning höll i sig jag fick till några riktigt bra månader från april till juli då jag sprang mellan 412- 481km / månad. Fortsatte träna mycket mängd och kvalitépass. Så inte mycket vila och återhämtning som man lägger in mellan tävlingar. Nej här körde jag på och älskade det.

Ett lopp i augusti deltog jag i och det var Vikbovändan 45 km (corona anpassat) som jag dessutom tog 1: a placering i damklassen på tiden 3:49

Så i augusti efter en skön vecka i Grekland med mycket löpning kom problemet ..baksida lår / och ljumske började störa mig. Så en lugn september med mindre löpning, alternativ träning och rehab.

I september kom den efterlängtade Tematräffen i Mora där vi äntligen fick träffa de nya AsicsFrontRunner medlemmarna. En fantastisk helg med mycket gemenskap, aktiviteter, löpning och god mat.

I oktober började jag känna mig trött och sliten, men krigade på älskar ju att löpträna, ger ju så mycket glädje fast alla pass är ingen dans på rosor men efteråt ångrar man ju aldrig ett pass. Så därför lätt att motivera mig att ge sig iväg på den där rundan .. Du vet Känslan efteråt.

November närmare bestämd 18: e den dagen då jag hade sprungit 400 mil år 2020. Fast februari och september blev lugna månader med lite löpning. Distans rekord för mig.

Knappt tre veckor kvar på detta konstiga år 2020 så känner jag mig  nöjd ändå med 433 mil hittills och räknar med att närma mig 450 mil.

Tack för ett bra löparår och nu hoppas vi på ett friskt Pandemi år 2021 med mycket träningsglädje och många resor.

Fler bloggar