Då var det slut. Året alltså.

Januari: Många löpta mil och påväg mot ett (trodde jag) starkt löpår.


Februari: Covid hittar mig i början av månaden men i slutet hittar jag en art director som jag kärar ner mig i totalt.

Mars: Gör några av mina finaste pass någonsin i början av mars men den 22:e gick min vad käpprätt åt helvete och jag for tillbaka i rehabträsket(där jag hör hemma??)


April: Joggar igång lilla kroppen så sakteliga.

Maj: Träningsläger på Mallorca med Maratonlabbet och Hanna. Sen tog covid både mig och art directorn ett varv till. Tröttsamt.

Juni: Det gick varken fort eller lätt med någonting efter andra varvet på covidbanan.


Juli: Men nu känns det väl ändå lite bättre?

Augusti: Nej men om vi inte ska ta och dra vaden ett varv till också. Rehabrehabrehab.

September: Jag kan ju det här med löpupptrappning vid det här laget. Det får man ge mig. I september fick jag även uppleva Berlin , tack vare Asics <3.

Oktober: Träningsläger i Portugal med Asicsfrontrunner och Mustafa.

November: Pers med 1minut på finalloppets kuperade bana. Det trodde jag aldrig. Men man ska inte tro så mycket. Och framförallt inte saker som innehåller ”aldrig”.

December: Nej men om vi skulle avsluta med en omgång covid för omväxlings skull?

Jo men så får det bli.

skriven av
portrait

Sarah Edsberger

Brandman från Marstrand


Klubb: Örgryte IS

Mina discipliner
Halvmaraton 10 km