När jag var nyfrälst löpare som 26-åring så kom jag till varje tävling med höga krav på mig själv om att jag skulle slå personbästa varje gång. Det i sin tur ledde ofta till att jag var väldigt nervös i flera dagar inför ett lopp, att jag inte njöt så mycket av eventet och ofta kom hem besviken.
Men på senare år har jag bytt inställning. Jag ser varje lopp som en fest. En chans att träffa nya och gamla vänner som också gillar löpning. 

Att stå på en startlinje och supa in atmosfären av förväntan och sen sticka iväg som en ko på grönbete.

Nu för tiden är 3 av 4 lopp för mig ett kul tuffare träningspass. Där kan jag passa på att checka in formen och sparras  med andra som springer kring mina farter.  Jag tränar annars ofta själv på tider som jag lyckas klämma in i livspusslet som heltidsarbetande småbarnsförälder. Så varje gång jag är på en tävling är jag euforisk och blir på nytt förälskad i löpningen och dess fantastiska community.

Premiärmilen en perfekt avstämning

Premiärmilen är för många startskottet på säsongen och det gick av stapeln i helgen. Vissa försöker seeda upp sig till en bättre startgrupp till Stockholm Marathon. Personligen så ville jag testa hur länge jag pallade springa i PB-fart och sen bara hålla en god fart för att få ett riktigt bra pass i benen. Jag hade inga ambitioner om något pers denna dag då träningen har varit lite haltande under året pga av sjukdom och familjeomständigheter.  Starka vindar och kuperad bana var en saftig utmaning för alla deltagare. Startskottet gick och jag insåg att jag nog ställt mig lite för långt fram för att bara få till ett bra träningspass. Många riktigt snabba löpare satte iväg i raketfart och jag rycktes med. Första kilometern gick i 3.18. Därefter blev det allt mer kuperat och jag kände direkt att kroppen inte var på topp för dagen. Sega ben (kanske för att sonen fick upp mig vid 05?!).

Men jag hetsade inte upp för mig det utan försökte bara få ett bra flyt, ta lite ryggar och ge lite skjuts till mina medlöpare. Sista kilometern fick jag lite mer sprutt på benen igen och kunde glatt svepa ut armarna i min målgest inför den trevliga publiken.

34.46 blev sluttiden, en dryg minut från mitt personbästa på milen och en riktigt bra genomkörare och kul start på säsongen. Nu flyger vi vidare! 

Varför man ska träna på tävlingar

1. Det är ett bra tillfälle på att träna på att hålla en viss fart. Särskilt om man träningstävlar på en kortare distans än vad ens huvudsakliga tävling är. Dessutom är bra att vänja sig kring tävlingsammanhang och skapa sig lite rutiner om man är ovan.
2. Man kan testa sin tävlingsutrustning. Om man köpt nya racerskor (i mitt fall Metaspeed Sky) och outfit så smart att ha provkört dessa. Om man dessutom tänkt använda sig av gels eller annat i sitt huvudsakliga lopp bör man också dessa testa dessa innan. 
3. Det är kul! En tävling är en folkfest. Gå dit och njut oavsett om du har ett mål i sikte eller bara är ute efter upplevelsen. 
   Bildcredit: @stockholm_42195