Hej jag heter Thomas och jag ringer från ASICS FrontRunner… Sittandes i pjäxor och skidställ på ett värdshus i Österrike var detta kanske inte min första gissning på vem det okända numret på telefonen kunde vara. Man kan ju minst sagt säga att vissa samtal har större påverkan på ens tillvaro än andra. Vad just detta samtal visade sig innebära för mig var en nytändning av en löparpassion som länge brunnit på sparlåga.

Löpning är något jag håller varmt om hjärtat, tyvärr har jag dock på senare år verkat glömma varför. Träningen fortlöper, intervallerna varvas med distanspass under veckorna samt ett klassiskt långpass på lördagen och såklart en vilodag på söndag. Det verkar nästan vara omöjligt att utföra träningen på något annorlunda sätt. Tiden verkar försvinna till livets alla åtaganden och löpningen degraderas till något som endast ”kläms in” under lunchen. I livets lopp kanske man kan beskriva det som att löpningen placerar sig utan medalj när vardagen kommer emellan… Men nu är det slut på det!

Att få chansen att vara en del av ASICS FrontRunner har för mig inneburit att än en gång ta chansen att sätta löpningen i fokus. Denna gång med en strategi att göra det tillsammans med andra löpare. Min förhoppning är att vi tillsammans blir ett nätverk som skapar motivation som smittar av sig på andra. Ett nätverk där man inte behöver skämmas för att erkänna att man tackade nej till lördagsfesten för att kunna ta en söndagsrunda i morgonsolen eller faktumet att det optimala löpsteget faktiskt känns mer relevant att diskutera än helgens mello-vinnare.

Det första mötet med det fantastiska gänget i ASICS FrontRunner fick mig att än en gång inse hur löpning ska vara. Löpning ska vara enkelt, löpning ska vara glädje och framför allt ska löpning delas med andra. Detta är enkelt att rätta sig efter under framgångar, det är först när motgångarna slår en i ansiktet som man blir varse över hur svårt dessa enkla grundprinciper kan vara att efterleva. När överträningen smyger sig på och formen känns som allt annat än vad Hasse Andersson beskriver i låten om “Guld och gröna skogar”. Det är vid de här tillfällena jag tror och hoppas att FrontRunner-teamet kommer göra underverk för varandra. Strävan efter känslan av samhörighet blir man aldrig för gammal för, ensam är stark... är så 2016!

skriven av
portrait

Emil Jönsson

IT-projektledare från Lund

Åldersgrupp: 29

Mina discipliner
10 km OCR/ Hinderbanelopp

Fler bloggar