Löpning är något jag håller varmt om hjärtat,
tyvärr har jag dock på senare år verkat glömma varför. Träningen fortlöper,
intervallerna varvas med distanspass under veckorna samt ett klassiskt långpass
på lördagen och såklart en vilodag på söndag. Det verkar nästan vara omöjligt
att utföra träningen på något annorlunda sätt. Tiden verkar försvinna till
livets alla åtaganden och löpningen degraderas till något som endast ”kläms in”
under lunchen. I livets lopp kanske man kan beskriva det som att löpningen
placerar sig utan medalj när vardagen kommer emellan… Men nu är det slut på
det!
Att få chansen att
vara en del av ASICS FrontRunner har för mig inneburit att än en gång ta
chansen att sätta löpningen i fokus. Denna gång med en strategi att göra det
tillsammans med andra löpare. Min förhoppning är att vi tillsammans blir ett
nätverk som skapar motivation som smittar av sig på andra. Ett nätverk där man
inte behöver skämmas för att erkänna att man tackade nej till lördagsfesten för
att kunna ta en söndagsrunda i morgonsolen eller faktumet att det optimala
löpsteget faktiskt känns mer relevant att diskutera än helgens mello-vinnare.
Det första mötet med det fantastiska gänget i ASICS FrontRunner fick mig att än en gång inse hur löpning ska vara. Löpning ska vara enkelt, löpning ska vara glädje och framför allt ska löpning delas med andra. Detta är enkelt att rätta sig efter under framgångar, det är först när motgångarna slår en i ansiktet som man blir varse över hur svårt dessa enkla grundprinciper kan vara att efterleva. När överträningen smyger sig på och formen känns som allt annat än vad Hasse Andersson beskriver i låten om “Guld och gröna skogar”. Det är vid de här tillfällena jag tror och hoppas att FrontRunner-teamet kommer göra underverk för varandra. Strävan efter känslan av samhörighet blir man aldrig för gammal för, ensam är stark... är så 2016!
skriven av
Emil Jönsson
IT-projektledare från Lund
Åldersgrupp: 29