”Foot stride”, ”Gait”, "Posture”, ”Arm pendling"... vi sitter på golvet, ett trappa ner, i hotellets yogasal och lyssnar uppmärksamt på när tvåfaldige olympiern Robert Lathouwers föreläser om hemligheten bakom god löpteknik.

Som föredetta 200 meters-sprinter drillades jag hårt med löpskolnings- och löpteknikövningar när jag var yngre. Det fanns inte ett pass som inte inleddes med teknikträning. Det var då. Som 46-årig halvmaralöpare så har det begränsats till att ögna igenom en och annan teknikartikel i Runners World. 

Vi sitter bland vajande palmer precis intill stranden i den lilla träningsorten Paguera strax utanför Palma, Mallorca. Vi är 40 ASICSFrontRunner-löpare från hela världen som nyss besegrat backarna i Palma mara-/halvmarathon 2019.
Det är dag 3 på träningslägret och jag är fortfarande stum i benen efter loppet men när Holländske 400- och 800-meterspecialisten Robert Lathouwers med yviga gester förklarar upplägget för dagen, gör han det med sådan entusiasm att vi alla får ny energi.

Efter föreläsningen turas vi om att löpa längs Pagueras strandboulervard medan våra löpsteg analyseras och förbättras. Fram och tillbaka på boulevarden medan fotograferna filmar i slowmotion och gurun Robert kommenterar bestämt men hjärtligt.
Blev väldigt glad när Robert påpekade att jag hade ett fint löpsteg. Två små justeringar fick jag dock med mig. Och nog vet han vad han pratar om! 

Först och främst ska jag tänka på min fotisättning som hamnar lite framför kroppen istället för direkt under mig. Kände direkt att det ger mig lite mer driv framåt i steget.
Jag behöver även lyfta knäna något högre än vad jag gör idag (vi pratar inga höga knän nu) det ger mig lite mer tid i luften så att min fot kan komma i rätt läge innan fotisättningen. Den är klurig men jag ska nog få till det.
Att bli filmad är riktigt bra för att förbättra sin teknik.
De senaste åren har jag fått både man och barn att filma mig regelbundet. Sen är det lätt att se och korrigera när man börjar slarva när man är trött. 

Dagen efter är det dags att ta vår analys och jobba aktivt med våra förbättringspunkter i praktiken. Vi slussas med buss till den nylagda, blå (!) trackbanan i Magaluf. Stämningen är på topp. Nyfikna och förväntansfulla kliver vi in på stadion.
Luften darrar och det är riktigt varmt. Termometern ovanför läktaren utmanar med 32 graders värme.
Passet börjar med en variant på fartlek som följdes av 30 min coreträning. Jag önskade att jag hade skippat förmiddagens extrapass av just core. Nu får jag kämpa ordentligt. 

Sen åker häckarna fram. Fram och tillbaka i olika teknikövningar tills häckarna känns manshöga. Ljudet av skramlande metall när hamstring möter häck ekar över stadion. Mina hamstrings är rejält blåslagna och ömma när vi en timme senare lämnar en hög välta häckar bakom oss.
En kort vätskepaus följs av löpskolning. Hittills hade vi inte sprungit många kilometer på banan men vi mara- och halvmaralöpare är helt slut efter alla häckhopp och får kämpa för att inte bryta.

Efter ytterligare 2,5 timme är det dags för intervaller. Vi samlas i bortre delen av kurvan vid 200-metersstarten. Min plats! Doften av den nylagda tartanen blir plötsligt påtaglig och intensiv. Fokus.
Goooooo!!! ropar Robert och samtidigt som jag tar de första stegen slungas jag tillbaka till stafettSM -90. Jag kan nästan ta på minnena. Jag hör sorlet av den hejande publiken från läktarna. Coachen som skriker från fotbollsplanen. Jag känner svetten rinna. Hjärtat slår fort. För en kort stund möter nutid dåtid. Så verkligt men samtidigt som i en dröm.
Jaaaaa, jag sträcker upp händerna i luften när jag passerar mållinjen. SM-guld!

Photo credit: Andy Astfalck & Åke Jernberg

Fler bloggar