DELA
2017 gick minst sagt i löpningens tecken. Dvs upp och ner, fort och långsamt, smidigt och trögt. Året började riktigt bra. Jag var på väg tillbaka från en lång period av hälseneproblem, intervallerna började gå fort och flåset infann sig. Dessutom väntade jag på besked om jag skulle komma med i ASICS FrontRunner...

Det var spännande tider. Jag minns att när jag skulle fylla i ansökan till FrontRunners så skulle man bl.a klicka i hur många lopp man sprungit under det senaste året (2016). Alternativen som fanns var 1-5, 5-10, 10 eller fler lopp. Jag blev lite ställd då det inte fanns ett alternativ för mig som hade sprungit hela NOLL lopp. Detta pga av den ena åkomman efter den andra. Men nu var jag som sagt på väg tillbaka och 2017 skulle det minsann springas lopp och sättas personliga rekord.

I början av februari kom beskedet… Jag kom med! Tillsammans med 24 andra hade jag blivit utvald att bli ambassadör för ASICS och ingå i det svenska ASICS FrontRunner teamet! Kommer ihåg att det kändes lite surrealistiskt att vara en del av samma team som, kanske framförallt, Jonas Buud. Jag hade snöat inpå Jonas för att jag imponerades av att han kan springa så långt och samtidigt så vansinnigt snabbt. ”Det går bra nu” hann jag tänka tills… en vecka senare då jag fick en muskelbristning i baksida lår. Aj! Med den muskelbristningen följde sedan en rad skador/förslitningar/överansträngningar som skulle komma och gå hela året. Kändes riktigt tufft, speciellt med tanke på att jag nu var med i ASICS FrontRunner och ville kunna delta på alla spännande events och såklart även kunna prestera!

Men det skulle visa sig att det blev ett riktigt bra år ändå, trots skador.
Det var mäktig att träffa och lära känna de andra i FrontRunner-gänget, att möta andra som är lika galna i träning som en själv och höra hur de stiger upp i ottan och springer, cyklar, simmar flera timmar i veckan. Att t.ex Jonas Buud och Lisa Nordén tränar imponerande mycket det fattar man ju liksom, men att möta andra ”vanliga dödliga människor” som precis som en själv lägger ner blod, svett och tårar på sin träning det var väldigt inspirerande!

Under året som gått har vi FrontRunners tränat och tävlat tillsammans, vi har utbytt erfarenheter, tipsat och stöttat varandra. Alla har vi våra egna mål och vi må ligga på olika nivåer, men i gruppen finns en uppsjö av kunskap och expertis att hämta ifrån.
Av alla erfarenheter som FrontRunner så är en av mina highlights när några av oss åkte till Mora för att springa Ultravasan. 45 km av regn, lera, skog, backar, grus, mossa, vattenpölar, gegga och slit. Helt enkelt ett episkt mäktigt lopp. Och grädden på moset var ju att vi bodde hemma hos… Jonas Buud!

En annan highlight är förstås när jag och Thomas Pickelner - som är Community Manager för FrontRunners - åkte till Berlin och sprang Berlin marathon. På tal om episkt mäktiga lopp, om ni inte sprungit Berlin maran så kan jag verkligen rekommenderar det. Süper gut jah!
I alla fall, vid det här laget hade jag precis avklarat en knäskada men hade nu istället fått plantar fasciit och var osäker på om det ens skulle gå att genomföra loppet. Men det gick och det blev t.om ett personligt rekord, precis som jag i början av året hade hoppats på. Allt gott som slutar gott!
Nu ser jag fram emot ett nytt och spännande år tillsammans med ASICS FrontRunners. Och att vi snart kommer få sju nya teammates känns ju superkul!

/ David

skriven av
portrait

David Lenneman

Skådespelare från Stockholm

MINA DISCIPLINER
marathon 10k
MINA DISCIPLINER
marathon 10k

ASICS
FRONTRUNNER

På Instagram