Heeeeeej!

Efter en vecka på Mallorca kändes det fint att komma hem till min lilla ö igen. Jag fick till mycket fin löpning därborta och sällskapet var eminent men det kändes jobbigt mentalt att halvmaran stundar medan jag kämpar på med min skada. Skadan verkar vara läkt (rupturen i vaden som jag skrivit om i tidigare inlägg) men vaden känns stel och svag vilket hindrar mig från att springa i högre farter än tröskel i nuläget. Sen är det även en stress för mig att jag endast sprungit två riktiga långpass under de senaste 12veckorna. Uppladdningen för göteborgsvarvet nu på lördag har minst sagt varit bristfällig och jag har fortfarande inte bestämt mig för ifall jag kommer att starta eller inte. 

Jag försöker tänka att det är på lång sikt som jag vill prestera och springa riktigt fort. Just nu är det som det är och det är egentligen inte mycket mer att göra än att vara smart och vänta ut detta. Jag tjänar mer på sikt om jag tar kloka beslut nu. 

Nu ser jag fram emot en längre träningsperiod där jag kan få öka upp intensiteten på löpningen successivt och ta mig tillbaka och förbi löpformen jag hade i mars. 

Heja mig, friskt humör, hoppas att jag inte dör.