Det var då vi hittade orientering!
Jag är sämst på att läsa karta, och orientering har aldrig varit ett favoritmoment på idrotten. Men vi hittade ett upplägg som hette ”Luffarligan”, och det tyckte vi lät lite kul. Lokala orienteringsklubbar tog i tur och ordning ansvar för att sätta upp en orienteringsbana som låg uppe i ca en vecka. Kartor med olika distanser och svårighetsgrader fanns på nätet, och de printade man ut själv för en liten swish-avgift. Själva kontrollerna registrerades via mobilen när man var tillräckligt nära.
Vi anmälde oss under pseudonym i klassen ”70+ ligan”, dvs pensionärsklassen. Varje helg tog vi oss ut till nya skogar runt om stockholmsområdet, ofta till ställen vi aldrig varit förut. Och vi var verkligen sämst! På en kul liten app som heter ”livelox” kunde man när man kom hem se precis hur man hade sprungit, irrat om kring och till slut hittat rätt. Man kunde dessutom jämföra sig mot de andra i ligan, och jämföra taktiska drag. Det vi lärde oss ganska snart var att 40-talister inte är att leka med. Det verkar som att hela generationen är född med kompass i handen. Vi kom såklart tok-sist de flesta gånger, men vi kunde glädja oss åt att vi ofta sprang både snabbast och längst…… och ett stort bonus var att vi fick upptäcka nya ställen.
En helg tog vi även med min brorsdotter, då 12 år gammal, ut till Ursvik. Hon var helt införstådd i konceptet att vi ”tävlade” i pensionärsligan, och tyckte att det var hur kul som helst. Det blev nästan som en skattjakt – och dessutom ett för henne distansrekord.
Vi är idag inte lika begränsade i vår vardag (tack och lov) men jag och sambon har inte helt gett upp vår ambition att bli bra på orientering. Nu i våras köpte vi Naturpasset Ågesta, och har använt det till att göra egna långpass-banor. Man får en karta med 30 kontroller, men får bestämma själv i vilken ordning och på hur många tillfällen man vill ta dem. För oss brukar det bli ca 10 kontroller per tillfälle, men vi försöker göra banan lite längre än nödvändigt. För mig, som egentligen gillar skog och stigar bättre än asfalt har det varit ett suveränt sätt att kunna bygga varierade och roligare långpass.
