Den mest optimala temperaturen för mig, när jag springer, är runt 10 grader och gärna under än över. När det är lite kallare ute behöver man värma upp musklerna innan man kommer ut i kylan, alternativt att man springer väldigt lugnt i början innan kroppen har värmts upp. Jag brukar gå runt och mysa lite i tjocka strumpor och en varm tröja över träningskläderna innan jag går ut. När jag väl är ute och springer blir jag dessutom aldrig för varm, jag trivs nämligen inte med att bli för varm när jag springer eller tränar då det påverkar hur jag tar ut mig. Har jag turen att få lite regn över mig också så är förhållandena de bästa tänkbara.

En annan positiv effekt med att springa in hösten är att övergången mellan säsongerna inte blir så påtaglig. När man är ute och springer ofta då det börjar bli lite mörkare så tycker man inte att hösten är så kall helt enkelt. Springer jag på morgonen dessutom känner jag att kroppen är varm för resten av dagen.

Jag springer på med löparvagnen med min dotter som blir allt större. Jag har blivit så van med det att det känns konstigt att springa utan vagnen. Eftersom jag nu behöver anpassa mig efter henne har jag utvecklats, tidigare stannade jag nästan aldrig under en runda. Idag måste jag göra det emellanåt när den lilla bossen kräver det. Jag har även tagit med mig sonen som får cykla samtidigt och då har mina pedagogiska uthållighet fått utmanas samtidigt som min disciplin överlag har fått skärpas. För det krävs disciplin när man ska få sin träning gjord och bestämmer sig för att ta med sig sina barn utan att de ska bli uttråkade. 

Jag känner att jag är på väg tillbaka till min form och ser fram emot teamträffen vi snart har!

Hoppas vi ses ute på något spår!