För vissa är inte det här något konstigt, men för vissa är detta kanske obegripligt. Jag hann bli över trettio år innan jag medvetet började tänka på att jag gjorde detta.

Det här sker naturligtvis inte hela tiden. Innan jag fick barn tittade jag alltid på film på kvällarna som ett sätt att slappna av och bearbeta dagen i tankarna. Jag kom att förstå hur jag gärna hade sinnlig stimulans, så som visuell eller auditiv, då jag processade dagen. Detta var en strategi som jag mer eller mindre medvetet hade utformat, som hjälpte mig att tänka. Att se en film och tänka på något annat samtidigt och inte tappa fokus på något av endera.

Så vad har detta med löpning att göra?

Jo, som du förmodligen kan gissa dig till så kan löpning faktiskt hjälpa mig sortera i tankarna. Eller som så ofta få mig att inte tänka på någonting överhuvudtaget. Jag tror inte någon annan aktivitet kan göra det sistnämnda – att få mig att inte tänka överhuvudtaget – och jag älskar det. Hur underbart yoga än är så kan det inte få mig i samma mentala tillstånd som löpning kan göra.

Innan jag somnar brukar jag många gånger tänka på löpning. Jag brukar föreställa mig själv springandes i skogen med ljudlösa steg. Det enda jag hör är rasslande löv, min andning och mitt pumpande hjärta. Det är nästan så att jag kan känna vinden i ansiktet. Tanken på löpning ger mig trygghet och ett löfte om att jag kan komma ut i det vakuumet. När jag väl gör det så är det en ren sensation.

PS. Nu kan du ansöka till vårt team. Ansök här!

#SunriseMind