Fyra löpare, fyra dagar. 220 km. Från östkust till västkust. Genom ett fantastiskt Italien. Vi klarade det! Vi klarade det tillsammans! Nu tänkte jag berätta min upplevelse från loppet.

Loppet jag vill berätta om heter Italy Coast to Coast. Det är precis vad det låter som, löpning från ena kusten till den andra genom Italien. Vi är fyra löpare i ett lag som delar på 3-4 sträckor varje dag. Sträckorna är mellan 13-22 km. Minst en löpare från varje lag ska springa varje sträcka. Resterande följer efter med bil.

Vi landar måndag förmiddag i Bologna. Loppet börjar imorgon, tisdag. Vi är totalt 3 lag från Sverige. Vi hämtar ut de hyrbilar vi ska ha under resan. En bil för varje lag. Sedan kör vi mot Cattolica vilken är den lilla kuststad som vi startar ifrån. Vi checkar in på hotellet, äter lunch på en restaurang längs stranden och tar sedan en lugn joggingtur innan det är dags för arrangörerna att berätta om äventyret vi ska ge oss ut på. Efter en genomgång på knagglig, men ack så charmig, engelska med härlig italiensk brytning, lämnas vi lite frågande om hur dagarna kommer se, hur löpningen och underlaget ser ut osv. Men med lite italiensk mentalitet så är det ”No problemo. Very beautiful. Little up, little down. But very beautiful...” Det blir säkert bra..

Efter frukost går startskottet på stranden i Cattolica. Det ser ut att bli en magisk dag. Vädret ser lovande ut. Under första sträckan kan följebilarna inte åka med löparna. Sanna Hed springer vår första sträcka, vi andra hoppar därför in i bilen för att möta löparna vid mål på första delsträckan. Löparna kommer in i mål och de är lyriska. De pratar om hur fint det är, hur härligt landskapet är. Och då har vi inte ens närmat oss Toscana ännu... Jag blir taggad inför min tur, jag springer nästa delsträcka.

Startskottet går för min runda. ÄNTLIGEN. Benen springer. Stockholm maraton känns i benen, det var ju bara tre dagar sedan... Men det går förvånansvärt lätt ändå. Banan börjar tufft. Riktigt tufft. 9km stigning. Upp upp upp. Tur att jag gillar höjdmeter. 85% av min delsträcka går på asfalt. Resterande går på grusväg och åkermark.  Jag fick sällskap på rundan av Thomas Pickelner som filmade min sträcka. Alltid kul med sällskap längs banan. Med 4km kvar vänder banan och går utför. Jag låter benen rulla och flyger fram över grusvägarna. DET ÄR SÅ SJUKT FINT. Springer i mål. Nöjd och lika lyrisk som mina vänner var på första delsträckan..

För de sträckor när man inte springer handlar det om logistik, support och förberedelse. Varje lag supportar sin löpare längs vägen. Våra dagar genom Italien har varit fina, vädret har visat sin bästa sida. Syrerika morgnar med skön löpning där man ser landskapet öppnar sig och växer fram ur morgondimman som vissa dagar låg över dalarna. Dagarna har haft strålande sol, vilket så klart är härligt, men också en utmaning när man ska springa. Vissa dagar har temperaturen visat 32 grader. HETT! Det har därför varit viktigt att bilen följt löparen för att kunna ge vätska både för att dricka men även vatten för att hälla på huvudet för att inte bli för varm. Personligen älskar jag att springa när det är varmt, för mig har det gått bra!

En delsträcka fick jag äran att springa tillsammans med min lagkamrat Sanna. Vi sprang 20km. En sträcka med MYCKET upp och ned på asfaltsvägar. Ibland så brant att vi inte tjänade på att springa längre. Benen fick jobba. Det var en fantastisk upplevelse att få springa tillsammans. Vi sa inte så mycket under loppet men vi kände med varandra. Landskapet tog all uppmärksamhet och vi höll jämn och fin takt tillsammans. Vi njöt. Vi behövde inte säga något. Det var magiskt!

I slutet på dag två känner jag att benen har tagit en del stryk. Maraton var kanske inte den bästa uppladdningen innan detta äventyr. Sen en delsträcka med mycket upp och ned gjorde att benen blev stumma och tunga som stockar. Aj då. Skulle gjort min yoga bättre. Damn it. Men samtidigt är det en ganska ovanlig känsla för mig så jag är nyfiken hur morgondagens löpning ska gå.

Vaknar. Jag tror någon stelopererat mina ben under natten. Skrattar åt det hela och förbereder mig för andra sträckan för dagen. Startar mitt på dagen. Hungrig på lunch men måste springa först. Solen är väldigt het. Springer iväg och benen känns faktiskt helt OK. Är en del stigning i början på sträckan. Det gillar jag. Jag kommer iväg ganska bra. Ligger på en andra plats men sen kommer det.. Benen säger tack o god natt. Häftig känsla men mina ben blev helt enkelt för stumma och jag tappade ganska snabbt min placering och fortsatt in i mål med ett lugnare tempo. Jag var väldigt nöjd över sträckan och fascinerad över att kroppen är stark att ta sig fram ändå. Häftig känsla. Fortfarande väldigt vacker löpning, nu genom Toscana. Toscana är en vacker plats. Att få springa här är helt otroligt.

Dagarna på Italy Coast to Coast har varit minnesvärda. Det är en resa, tillsammans med fina människor, som jag aldrig kommer att glömma. Jag vet inte hur många gånger jag saligt uttryckt hur fint Italien är, hur fantastiska italienarna är och hur gott det är med Italiensk glass. När vi tillslut nådde kusten i Cecina di Marina kunde vi bara le. Vem vann? Jag vet inte. Det var inte det viktiga. Det viktiga var att vi har fått göra ett äventyr tillsammans. Vi har delat våra erfarenheter, peppat varandra och supportrat varandra genom Italien. Genom hela Italien. Från kust till kust.

Jag springer gärna med er igen, Sebastian, Sanna och Thomas. Ni är magi. Tack för att jag fått dela detta med er! 

 Anna


skriven av
portrait

Anna Wistrand (fd. Lång)

Managementkonsult från Stockholm

Åldersgrupp: 29
Klubb: IFK Mora

Mina discipliner
Maraton Ultratraillöpning Halvmaraton Traillöpning

Fler bloggar