Jag hade nästan glömt bort känslan, den där känslan av att hela kroppen känns som ett enda stort blåmärke. Man gnyr till så fort någon petar på en, varje steg man tar, varje rörelse man gör, så känns hela kroppen som att den har blivit totalt överkörd flera gånger om, och vet ni, som jag har saknat den känslan! Träningsvärken.

Då var jag inne på min andra träningsvecka sedan förlossningen. Jag tränade tills två dagar innan bebis kom, så man får väl lov och säga att jag tränade hela graviditeten. Tänk att kroppen klarade de, vilken nytta det har gjort för både mig och bebis. Vad mycket det gjorde, att ha stärkt upp hela den bakre kedjan som man verkligen behöver vara stark i framförallt som gravid då tyngdpunkten förflyttas ju mer magen växer och ju tyngre man blir, samt så behövs styrkan för att inte säcka ihop och tappa hållningen, som då kan resultera i b.la ryggont. Man återhämtar sig fortare också och man har desutom tränat i förebyggande syfte i och med allt bärande på bebisen som blir framöver, halvkassa amningspositioner osv. Bara plus alltså! Så träna på alla gravida där ute så gott ni kan trots foglossningar och andra krämpor, det lilla räcker gott och väl, förhoppningsvis kan alla göra något.

Förr förra helgen sprang jag alltså min första lätta löptur sedan förlossningen, den första på 4 månader. Jag bestämde samma vecka att "på lördag, då ska jag testa att springa" och jag gick nästan och hade lite fjärilar i magen tills det var dags. Som jag hade längtat efter att få komma igång, samtidigt är det ju ingen stress men jag är säker på att det är träningen som saknas för att jag ska må ännu bättre.

Dagen kom, jag klev upp, hoppade i löparkläderna, svepte ett stort glas vatten och drack en smoothie på banan, spenat, mango och mandelmjölk (jag gillar morgonlöpning och älskar att äta frukosten efteråt och bara ta något lätt innan, att träna på tom mage är inte min grej) snörade på mig skorna och tog mig ut, fortfarande lite nervös. Det var en lördagmorgon. Det var dimmigt och kallt, den kylan som riktigt biter tag i kinderna, musiken i lurarna som fick mig att stänga av allt runtomkring. Jag började med 10 min snabb gång sedan några rörlighetsövningar och löpskolning. Sedan började jag jogga lite lungt. Att få andas in ny frisk luft, att äntligen få känna dem där lätta stegen, för så tungt var det faktiskt inte som jag hade trott. Flåset har jag ju tappat men det kommer tillbaka och några kilon har jag kvar innan jag känner mig helt varm i kläderna men ännu en gång-ingen stress.

Jag fortsatte sedan med tre stycken pass till denna vecka, men då i form av strong mama (cirkelträning för mammor), spinning och yoga. Och på köpet-såklart (vad trodde jag) så fick jag världens träningsvärk så jag knappt kunde gå, klä på mig, röra mig normalt , jag kunde knappt sträcka mig över vaggan på natten för att ge Noa nappen när hon grät till, utan att få mjölksyra i axeln,haha!

Som jag har längtat efter att få komma igång igen med träningen, ni anar inte hur fantastiskt det är!

Imorgonbitti är det dags för den andra löprundan.

/Emilia

skriven av
portrait

Emilia Ström

Personlig tränare/Löpcoach/Undersköterska från Malmö



share instagram
Mina discipliner
Halvmaraton OCR/ Hinderbanelopp 10 km Traillöpning

Fler bloggar

Vill du veta mer om ASICS FrontRunner communityt?