Jag har sedan jag började springa mer kontinuerligt alltid försökt anpassa löpningen efter livet. Jag har sett det som en utmaning som får mig att utveckla min löpning men det gör också min passion mer dynamisk då man inte riskerar att fastna i samma gamla spår år ut och år in.

Var vi än reser tar jag med mig löpskorna för att inleda vistelsen med en löprunda. På de olika arbetsplatser jag är på letar jag upp ett spår som jag ska kunna ta mig ut och springa längst då jag får loss lite tid under arbetsdagen. Jag försöker springa med de flesta av mina vänner som har olika nivåer och erfarenheter av löpning. Om det inte vore för pandemin hade jag gjort minst två löpresor senaste två åren.

Förra året kom jag ofta på mig själv med att tänka att jag helst av allt skulle vilja ha en arbetsplats som jag hade ett bra löpavstånd till så att jag kunde transportlöpa till jobbet dagligen. Vilken tjänst det skulle röra sig om var sekundärt.

Att få in daglig rörelse till arbetet eller som arbete är fortfarande ett mål och något som jag inte har släppt

Senaste 8 månaderna har jag stött på en utmaning som har varit den svåraste vad gäller att hålla igång träningen. Jag fick mitt andra barn nämligen och jag har inte sovit så dåligt som jag har gjort nu. Att jobba på dagarna och ha en bebis som håller en uppe på nätterna sliter på en och löpningen har därför blivit lidande.

Men imorgon går jag på pappaledighet och jag har planerat att köpa en löpvagn så att jag kan fylla mina dagar med löpning igen. Jag har redan bett om tips från teamets expert (Thomas Pickelner) vad gäller löpning med små barn.

Jag ska försöka ordna med eller ansluta mig till andra föräldrar som löper med sina barn och funderar just nu på vilka andra sätt som man kan utveckla sin löpning på under pappaledigheten.

Jag ser ett nytt kapitel i mitt liv börja ta form och detta är tack vare löpningen.