En vårdag 2011 tog jag ett beslut som jag aldrig någonsin trott att jag skulle göra. Jag började springa. Från den lataste soffpotatisen, gärna kilovis med godis i knäet till att klara milen på bara några månader.

Jag hade alltid varit smal (för tränade gjorde man ju för att gå ned i vikt, trodde jag) jag kände inget behov av att röra på mig , så varför skulle jag? Jag önskar att jag hade haft den kunskapen om träning och kost som jag har idag. Det var ingen som talade om för mig varför jag skulle äta bra eller röra på mig. Jag var uppe hela nätterna, sov dåligt,åt dåligt, hoppade över måltider och somnade på lektionerna i skolan. Det började ringa någon slags varningsklocka där inne i huvudet på mig, de tog några år innan jag fattade galoppen och tog de på allvar.

Jag vaknade upp en morgon och tänkte det här går inte längre. Jag hade börjat gå upp i vikt och var fortfarande väldigt trött och kände mig sliten. Jag var tvungen att ta tag i det. Jag började som många andra med att just springa, jag behövde ju bara ett par löparskor, tänkte jag. Det är sant, löpning är en lättillgänglig sport/hobby, man behöver iprincip ett par skor ,tänker många, det är bara att snöra på sig dem och ge sig ut. Men det är tyvärr inte hela sanningen. Konditionen brukar utveckla sig snabbare än vad kroppen gör, muskler,leder och ligament hänger inte med och därav kan skador uppkomma (ja jag åkte dessvärre på både löparknä och hopparknä) som jag fick rehabilitera.

Jag startade med att springa/jogga lätt ca 2-3 km per pass,3 gånger i veckan. Jag ökade distansen vecka för vecka. Jag var kittad med de senaste löparskorna och diverse kläder från topp till tå (för visst gjorde de mig både snabbare och snyggare)

Jag kämpade på med flåsandet och dem tunga stegen, jag gick ner 12 kg ganska fort. Jag åt betydligt nyttigare och mådde så mycket bättre. Från att inte ha sprungit en seriös meter tidigare till att klara milen i spöregn och åska på bara några månader, det är något som jag var och är riktigt stolt över! Det var det bästa och klokaste valet jag någonsin tagit, att börja springa.

Kunde jag så kan du. Att vara här är första steget för att vara där!

skriven av
portrait

Emilia Ström

Personlig tränare/Löpcoach/Undersköterska från Malmö



share instagram
Mina discipliner
Halvmaraton OCR/ Hinderbanelopp 10 km Traillöpning

Fler bloggar