DELA
Ibland är det viktigaste att ta sig till mål. 

Första halvan av loppet var fantastiskt med en vacker härlig höst dag i Västerås. Allt gick efter vår plan och jag kände mig ganska stark och jag hade kontroll på min löpning. Jessica och jag pratade och skojade. Vi hade bestämt att tillsammans är vi oslagbara och det här ska vi klara tillsammans. Det är magiskt att hittat en sådan suverän ultravän som Jessica. Det är även fenomenalt att uppleva den gemenskapen som finns i ultravärlden. Alla är där och kämpar och stöttar varandra. Vi hade med oss Jessicas fantastiska man som var världens bästa support vid varje varvning. 

Under varv 5 började kroppen att bli seg och trött och den tekniska biten i början av varvet blev tungt. Märkligt att samma bit som man flög förbi första varven kändes som en evighet nu. Varven rullade på och vi tog oss framåt samt närmare målet för varje steg vi tog. Under natten blev jag jättetrött och kroppen började stänga av. Somnade var tredje steg jag tog och ibland var det nära att hamna i ån. Jessica och jag började se massor av konstiga saker. Tomtar, djur och gubbar gjorde oss sällskap i vår jakt mot målet. När vi kom till nästa vätskestation pratade vid med en funktionär som fick oss att vakna till och det började flyta på igen. Att ta av sig pannlampan ger än så otroligt mycket energi och kraft. Jessica och jag har byggt upp en stor förståelse för varandra och kan lyfta varandra när det behövs.

Känslan när det var 1km kvar och jag jublar i skogen av lycka med Jessica kommer jag aldrig glömma. Vi gjorde det 161km i magiska Västerås.

Tack Black River Run för ett enastående evenemang och tack Jessica samt Travis för en grym helg!

skriven av
portrait

Patrik Mårdh

Idrott och hälsa lärare från Stockholm

Åldersgrupp: 36

Klubb: ASICS FrontRunner

Coach: Mig själv

MINA DISCIPLINER
Maraton Traillöpning Halvmaraton 10 km Ultramaraton
MINA DISCIPLINER
marathon trail half_marathon 10k ultra_marathon