Ett händelserikt år börjar gå mot sitt slut. Jag har skrattat, gråtit, varit lyckligare än nånsin och även mer ledsen är nånsin. Men med tiden kommer allt att bli bra och jag har så mycket goda minnen från 2019 som man kan se tillbaka på. Jag ser såklart framåt med, vilket är väldigt viktigt.
Rörelse har alltid varit en stor del av mitt liv och löpning har alltid funnits vid min sida, på något sätt har jag alltid rört på mig. 2019 året då världens bästa besked kom, jag skulle bli en del av AsicsFrontrunner Sweden ett löpar community där glädjen till rörelse och löpning är större än jag kunde ana. Otroligt många fina vänner har jag fått och väldigt många fina mil har sprungits, både träningsmil och tävlingsmil.
Några tävlingar som jag sprungit under året är Stockholm marathon, Helsingborg marathon, Halmstad milen, Prinsens minne, Laholm nattlopp, Sverige springer loppet,Köpenhamn halvmaraton och Kullamanen.
Löpningen detta år har givit mig väldigt positiva och glada stunder men även väldigt tuffa och motiga rundor har sprungits. Jag har hittat en distans som jag inte trodde att jag skulle lägga så mycket tid på och den är 5km, Jag sprang en tävling i mitten på juni och sprang in på en tid under 20min och då väcktes mitt intresse för att springa fortare på kortare distanser.
Som löpare tycker jag att jag utvecklats otroligt mycket under detta året, blivit starkare på långa distanser som maraton och traillöpning även milen på tävling kändes bra och resultaten visar att träningen har gjort det den ska.
Jag har två underbara döttrar Lovi och Juni som jag älskar över allt. Dem följer med så mycket det går på träningspassen i en löparvagn. Att få visa dem vad träning, rörelse och löpning betyder för mig är otroligt kul och att se dem utvecklas och röra på sig i vardagen.
Mitt i allt underbara så händer det något som för mig va fruktansvärt och extremt jobbigt och knäckte mig som person, Jag och min sambo, mamman till mina barn ska dela på oss och inte tillbringa varje dag tillsammans längre. Jag trodde inte det va sant, jag förstod inte vad som hände , tankarna hade aldrig varit så tokiga som dem var under den perioden. En händelse som förändrade allt som var i min värld perfekt till kaos. Men när lugnet i den så stormiga vardagen kom och tankarna lugnat sig efter många samtalen med världens underbaraste person mamman till mina barn. Vi är ju världens bästa vänner och det ska ju inte få förstöra hoppet om en bättre utgång av denna händelse. Att försöka förklara detta på ett bra sätt och inte skriva en novell är att allting blev bra till sist och det resulterade i att vi som vänner passar bättre än vi som par.
Det är såklart viktig att tillåta sig själv att vara ledsen, det är absolut inget fel med det.
Nu ska jag berätta att löpning är en otroligt viktig del i det här och har räddat mig från så mycket att det knappt går att förklara på ett bra sätt, men jag ska försöka. Den ger så mycket frihetskänsla och pirr i kroppen, vissa rundor känns varje steg som en lättnad och varje kilometer som en seger. Att något så enkelt kan framkalla så mäktiga känslor är för mig helt otroligt. Jag är evigt tacksam till löpning och vad den ger mig.
Stort tack till alla vänner och samarbetspartners som har hängt med mig detta år, ni vet vilka ni är!
Stort tack till Asics FrontRunners för att jag får vara med och visa min glädje till löpning och hjälpa andra att hitta sin med. Längtar tills vi ses igen 2020 och alla äventyr som väntar.
Gott nytt år och låt löpningen visa vägen!
