I år fick jag förfrågan att springa Asics Stockholm Marathon och samtidigt spela in Skor, svett och pannben. Då började jag förbereda mig och till hjälp har jag min pappa som skickar mina träningspass varje vecka. Fokus har varit på att få in distans, alltså få in många kilometrar i veckan.

Efter någon månad så fick jag veta att Asics Frontrunners skulle ha en internationell träff i Paris i april. Då skulle det också finnas möjlighet att springa Paris marathon. Jag visste att jag inte var helt förberedd för ett marathon i april, bara 1,5 månader före Stockholm. Men jag kunde inte låta bli att söka! Så häftigt det skulle få vara att springa mitt första genom Paris, med alla Frontrunners hejandes och springandes. Jag blev vald att följa med och satt då upp det som ett delmål inför Stockholm.

När jag väl kom till Paris så var jag nervös, jag hade inte kunnat träna så mycket som jag velat. Jag hade inte heller förberedd mig då det gäller mat och energi under loppet. Jag hade inga egna rutiner inför loppet och visste inte vad jag skulle förvänta mig. Det som jag försökte lägga fokus på var sånt som kunde lugna mig: - Jag har bra skor och kläder som är bekväma. Jag har laddat med kolhydrater några dagar innan. Jag har gjort mina förberedelser så gott jag kunnat. Nu var det upp till bevis för kroppen att visa att mina träning gett mig något.

Vid starten blev vi ståendes, jag hade ingen extra tröja att kasta av vid starten så jag var iskall när vi väl började. Det tog mig ca 5-10km att få upp värmen igen. Sen kändes det bra, jag kände mig stark och lätt. Min klocka funkade inte, den spökade mest hela vägen så jag kunde inte lita på den. Men jag njöt verkligen av loppet, alla som peppade och hejade. Jag njöt av att se Paris. Jag hade även hittat en annan Frontrunner, Kim, när vi skulle starta som jag valde att springa med. Han satsade på sub 4 och jag satsade på att klara loppet (med en dröm om sub 4) . Så jag tänkte att jag springer med honom så långt det går. Under loppet så vågade vi trycka på mer i nerförsbacke medans vi hade energi. Jag kände mig stark fram tills 32km. Där fick jag en dipp och negativa tankar. Riktigt tungt i 2km. Sen vände det då jag åt och drack lite vid en station. Efter 37km ville Kim köra snabbare för att nå sitt PB. Jag släppte honom efter 38km och kunde njuta dom sista 4km. Då hade jag också blivit så känslosam för jag var så nära mitt mål, något jag drömt om att klara av. Något jag aldrig tidigare trodde var möjligt.

Jag kom i mål med en tid på 04:04:24 och jag var så lycklig. Så stolt över min prestation och min kropp. Så glad över att jag fick en bra upplevelse. Jag förstår varför folk springer marathon!

Mina tips till er som väljer att springa erat första marathon:

1. Satsa på en bra känsla genom loppet. Det ska vara kul, njut och jobba med positiva tankar.
2. Förbered dig så gott du kan, bär sånt du är bekväm med.
3. Fråga andra löpare hur dom förbereder sig och vad du ska förvänta dig. Jag hade frågat många och fick mycket tips som hjälpte mig samt en känsla av vad jag kunde förvänta mig.
4. Dela upp loppet i delar, kanske 10km åt taget. Eller 1km åt taget om det behövs! Allt som tar dig framåt.

Nu är det inte långt kvar till mitt andra marathon och vilken tur att jag fick en bra upplevelse. Annars hade det nog känts tungt att ställa sig på startlinjen om ca 6 veckor. Kanske jag når min dröm om sub 4 den här gången?