Pandemi och monotomi

Löparåret 2022 blev ett fantastiskt år för egen del trots att det startade i elände. I början av 2022 hade Covid åter hade lamslagit Sverige. Inga lopp var i sikte och dessutom var löpningen tråkigare än någonsin efter två år av dubbeltröskelmonotoni. Och allt var Norges fel. Familjen Ingebrigtsen framgångar har gjort den norska dubbeltrösklefilosin till det härskande träningsmetoden bland elitlöpare i hela Norden sedan pre-pandemiska tider. Två tröskelpass om dagen, två dagar i veckan. Alltid kontrollerat. Aldrig springa så fort att det blir roligt. Aldrig så sakta att det blev bekvämt. Träning för mänskliga labbråttor.

Men jag hängde i och fortsatte, räddad av alla Akeles goa gemensamma tröskelpass på måndagar. För det värsta med tröskelträningen är att det funkade bra och dessutom passade väl in i min plan på för 2022. Efter två år med färre antal tävlingar på grund av den här pandemisaken var tanken att tävla mer, bättre och på fler distanser än tidigare år. För att lyckas med detta var det centralt att höja grundkapaciteten då tiden mellan olika lopp skulle vara kort och därigenom få möjligheter till många specifika pass. 2022 skulle bli grundkapacitetens år och få saker höjer kapaciteten så effektivt till så lågt slitage som tröskelpass. Centralt var också att undvika längre skadeuppehåll. I praktiken innebar det att jag aldrig drog mig för att byta ut ett pass mot alternativ träning och i perioder sprang nästan uteslutande alla distanspass på gräs eller mjukt underlag. Så pass att det i somras var det ett spår runt hästhagen i Valla i anslutning till där jag bor.

Toppar och dalar

Efter en lång och blaskig vinter så kom tillslut våren, covid släppte, tävlingskalendern fylldes på. Och vårsäsongen blev riktigt härlig med ett bitvis rätt intensivt tävlingsprogram. Personliga höjdpunkten var ett riktigt bra lopp på Göteborgsvarvet där jag lyckades bli 6:e svensk och sprang så när under 70 min. Ytterligare en höjdpunkt under våren var ju givetvis ASICS-eventet Meta Speed : Time Trail. Med grymma skor på fötterna och perfekta förutsättningar att springa fort vart det inte konstigt att det blev ett nytt landsvägspers på 5km och en grym helg med massa andra Frontrunners från jordens alla höjd.

I mål på ASICS Meta Speed : Time Trails

Säsongens stora bottennapp var annars vårens sista lopp i form av SM-halvmaraton där verkligen ingenting funkade. Troligtvis på grund av att motivationen var tömd och kroppen slut efter vårens alla tävlingar. Så efter det blev det en lite lugnare period och fokus på mer mängdträning inför KIA Fjällmaraton. Det passade mig perfekt och blev en härlig period med många långpass på Östgötaleden och i Kolmårdsskogarna toppat med det riktigt häftiga loppet i Åre. En riktig upplevelse och något jag verkligen kan rekommendera.

Kia Fjällmaraton 2022

En galen avslutning

Stärkt med någon semestervecka efter fjällmaran och fylld av ny motivation och sug efter att springa fort igen trappade jag återigen upp träningen inför hösten. Basen var likt tidigare samma dubbeltröskelfilosofi som i våras då även hösten innehöll en hel del tävlingar. Det stora målet var halvmaran i Köpenhamn, erkänd snabb och målet var givetvis att springa under 70 min. Sista tuffa passet innan blev 4 x 3,5km med 1 minuts vila och god känsla. Och känslan höll i sig under loppet. Tillsammans med drygt 150 andra personer sprang jag under mitt mål på 70 minuter i detta galna lopp. 69.03 blev tiden och helt klart säsongens höjdpunkt!

Lärdomar inför 2023

Mina främsta lärdomar från året är att fokuset på att lyfta grundkapaciteten var helt rätt, att våga bryta av med en period med lugnare mängdträning och framförallt att motivation slår pass, mänskliga labbråttor behöver motiveras.

Nu ska vi bara träna bättre, smartare och mer motiverat 2023!

Hugo