2021 har kommit till sitt slut och vi visste inte riktigt hur det skulle sluta med hemska 2020 i ryggen.

Omställning var mottot och när jag tittar i backspegeln tycker jag att det har gått rätt bra. I år har jag fått kvitto på två omställningar jag drivit och lett. Den ena är i arbetslivet där jag aktivt jobbade under förra årsskiftet med att införa hälsa och rörelse som tema i alla de barn- och ungdomsverksamheter vår organisation engagerar hundratals barn i dagligen. Personalen och ledningarna i verksamheterna uppskattade det så mycket att de utvecklade tänket så att de nu aktivt jobbar med hälsa och rörelse året om och på ett sätt som ska vara genomgripande i hela verksamheten även 2022.

Den andra omställningen är inte lika omfattande men värmer nästan lite mer i hjärtat när jag tänker på den. Den omställningen rör min roll som friidrottstränare för min sons grupp på ca. 20 barn. När pandemin slog till var det få föräldrar som ville ställa upp och engagera sig för gruppen med de nya restriktionerna. Det ledde till att jag stod själv som tränare under en längre period för barnen. Stundtals var det naturligtvis frustrerande, ensamt och energikrävande men i det stora hela motiverades jag av att barnen skulle få behålla sina rutiner med träning (på ett smittsäkert sätt) när världen är i gungning. I år kom fler tränare som ville ställa upp och vi är nu fler så att jag har fått tid för utbildning, eftertanke och struktur. Då vi tränare skulle utbildas fick vi ställa in en träning och jag insåg då plötsligt att det var den enda gången jag ställt in en träning för gruppen (utöver den gången då hallen var stängd p.g.a. pandemins intåg). I samband med det så hörde fler föräldrar av sig och öste feedback på mig om att de var så glada över att träningarna fortsatt och utvecklingen för barnen gått så bra och hållit i sig trots pandemin. Jag fick ett kvitto på att det hade gjort skillnad och att barnen och föräldrarna uppskattat det väldigt mycket. Det värmde och värmer fortfarande oerhört i hjärtat.

Med detta resultat är det svårt att toppa årets strävanden 2022 men jag ska försöka hitta lite personliga utmaningar. Jag har nämligen fått ett till barn och att gå från att vara en familj med ett barn till två barn har varit en stor omställning. Det har senaste halvåret också varit extremt lite sömn så jag funderar på hur jag som gått från ett frilansliv med mycket sömn till ett heltidsarbete med två barn och lite sömn ska få till en meningsfull träning med gedigna utmaningar. Det ser ut som att vi dessutom ska flytta till södra Sverige vilket också kommer att göra att vi får ställa om lite. Så jag har mycket att se fram emot nästa år.

Jag hoppas att du också är nöjd med ditt år när du ser tillbaka på det och kan hitta nya utmaningar för nästa!

Gott nytt och friskt 2022!

skriven av
portrait

Araia Sebhatu

FÖRELÄSARE från STOCKHOLM

Åldersgrupp: 35-39
Klubb: Asics Frontrunner

Mina discipliner
Maraton Traillöpning 10 km Halvmaraton