Personligen är jag lite orolig och har svårt att ta ett beslut. Ska jag chansa och gå för att slipa personbästat rejält men samtidigt riskera att springa in i den berömda väggen, eller i detta fall Berlinmuren.

Eller ska jag gå ut försiktigt och försöka putsa personbästat med någon minut.

Mitt nuvarande personliga rekord är från förra höstens Frankfurt Marathon, också det en flack bana där jag gick i mål på  2 timmar och 47 minuter.  Där och då hade jag en partner från polska ASICS FrontRunner som höll farten fint första 35 km innan han storknade och jag fick dra på en solospurt.  Det blev alltså ett nytt rekord med över 7 minuter efter att ha lyckats hålla tempot i snitt på strax under 4 minuter per km rakt igenom.

Jag känner mig bättre förberedd nu men en förkylning har dykt upp den senaste veckan och bihålorna stökar. En morgonjogg i onsdags gav mig yrsel.  Sjukdom? Eller bara nervös? Nojjig!

Fokus har varit på vila de senaste dagarna och under lördagen blir det en test jogg med några korta sprintintervaller för att se hur det känns. Må bihålegudarna vara med mig!

 En timme snabbare

Det är häftigt ändå hur stora framsteg man kan göra med bättre löpteknik och mer uppstyrd träning. Mitt första Marathon jag sprang var 2006. Då spelade jag fotboll ett par dagar i veckan och gymmade en del. Då lyckades jag gå i mål på 3.41 och kunde därefter knappt gå på en vecka.

 Därefter följde flera år utan några långlopp innan comebacken kom som löpande reporter 2014 för TV4 på Stockholm Marathon.

 1 års av 800-metersträning för programmet Framgång i sikte hade gjort avtryck även på längre distanser och jag klarade 3.11 med diverse rapporteringar längs banan.  Att jag idag hoppas springa på ganska exakt en timme snabbare nu än när det begav sig 2006 då jag var 21 år känns hoppgivande för framtiden för en 32-åring.

Kan jag slå en historisk segrare?

 Det första Berlin Marathon gick av stapeln 1974 och då deltog 286 personer. Vinnaren på herrsidan hette Gunter Hallas på tiden 2.44.53, damsegraren Jutta Von Hasse gick i mål på tiden 3.22.01.  I år snackas det om nya världsrekord och antalet sub-3 löpare saknar troligen motstycke på europeisk mark.  Jag har fokuserat mycket på tider, men det är för att jag gillar att utmana mig själv och se hur bra jag kan bli. I grund och botten är det glädjen till löpningen som gör att jag håller på. Men morötter i form av personbästan triggar mig.

Kommer jag till start (beroende på hur förkylningen utvecklar sig) så kommer jag gå ut för att i alla fall slå Gunter Hallas första segertid.  SUB 2.45.

Känns benen pigga så kanske jag trycker på lite till, men samtidigt vill jag njuta av folkfesten, insupa lite atmosfär och springa med ett leende. Måste också ha krafter kvar till den traditionsenliga målgesten och någon öl på kvällen!  Berlin, Eins, zwei, drei, Go!

(Följ mina äventyr och min träning på instagram @pickelner_runandfun)