Den svenska sommaren visar sig från sin bästa sida och värmen lika så, huh vilken flåsfest

Jag gillar ju egentligen att springa på sommaren när det är lite varmare när man inte behöver pälsa på sig allt man äger.

Att gå upp tidigt innan resten av staden vaknar är så skönt, dricka ett stort glas vatten, stoppa i sig en banan eller dricka en smoothie,

hoppa i ett par shorts och trä på sig ett linne, upp med en slarvig tofs, snöra på sig löparskorna och sticka ut.

Ja de gillar jag. Även om jag för de mesta alltid springer med musik i öronen så är det så mycket lugnare på morgonen,

endast ett par andra löpare som man möter och någon som är ute med sin hund, men ändå lungt. Det negativa med att springa i värmen dock , för egen del,

är att jag får astma liknande besvär pga. allergi av allt som växer på sommaren och är det väldigt varmt samtidigt så blir andningen inte alls rolig

och inte heller så rolig för samtliga som behöver höra de då det ser ut som dem vill ringa 112 direkt, en aning otäckt,

men bara jag fokuserar på att andas lugnt, så brukar det gå bra.

Det är en perfekt start på dagen enligt mig att träna. Jag vaknar till liv och har sedan hela dagen framför mig utan att känna stressen över att hinna få in träningen,

och det brukar egentligen inte vara något problem, jag tar mig den tiden och får mig den tiden utan problem för att jag vet att jag mår bra av det,

jag blir både en bättre mamma och fru, jag får lätt ont i huvudet och blir grinig om jag inte får röra på mig.

Jag har en helt fantastisk man som låter mig få min tid till träningen och lika så tvärtom.

Träningen är också bra för min ångest som tyvärr har börjat komma tillbaka de senaste,

det är lite samma känsla när jag utför ett tufft, pulshöjande pass,

så jag lär mig med de att ångesten i sig inte är farlig även om den kan kännas väldigt obehagligt där och då,

men när den just inträffar pga ett träningspass så ser man det ju inte som något farligt.

Jag har sprungit en del nu och fått in de på rutin sedan förlossningen. Konditionen känns som att den är tillbaka. Benen känns starka och tar mig framåt smärtfritt. Min core däremot är inte riktigt tillbaka styrkemässigt

jag har en del smärtor i ländryggen. Jag vet att det beror på svaga inre magmuskler så jag fortsätter med mina knip, fågelhunden och death bug som dem så fint heter så ska styrkan komma tillbaka, och jag kommer alltid fokusera på att träna

just hela coren då det är superviktigt och kärnan till att resten av kroppen ska fungera optimalt med en hel del andra faktorer också såklart men att ha en stark grund att stå på är definitivt en bra början.

Träningen går framåt och det känns så skönt. Jag kommer i år att springa tre stycken lopp vad jag vet just nu. Det blir både stadslopp och trail. Jag ska försöka att pressa ner mig lite i tid men samtidigt njuta och suga in både stadspuls, hejande människor, andas in skog och försöka ha en skön känsla !

Känslan är viktigast! Glöm inte de, och framförallt lite på den!

 

/E

Fler bloggar