Ett år fullt med tunga och svåra beslut. Ett år fullt av frustration. Ett år fullt av tårar och glädje. Ett år fullt av skuldkänslor. Men framförallt ett år fullt av lärdomar. Ett speciellt år på många vis, på gott och ont.

Ett år med känslor högt och lågt. Utan att gå in på detaljer denna gång (läs mitt tidigare inlägg om löpningens betydelse om du är nyfiken) så har jag snarare ett par funderingar och några tips jag skulle villa dela med mig av, som en påminnelse till både mig själv och till er andra att ta med in i det nya året och alla kommande år också för den delen, och det är att vara vänligare mot dig själv, och mer sann.

I ett inlägg på min instagram tidigare i veckan så skrev jag såhär:

"Det effektivaste du kan göra är att just göra. Sant och åter sant. Oavsett vad. Jobb. privat, eller träning. Behövs egentligen ingen större prestige, att bara göra något, något litet, så gott man kan. Man behöver inte ens göra allt hundra perfekt. Bara gör. Försök, försöka med det man har. Vara vänlig mot sig själv, tränga bort skuldkänslor och den där strävan efter att vara bäst på livets alla fronter-för vem är egentligen det? Sänka kraven och att njuta av det man kan medans man just kan, det är ändå det viktiga i det stora hela!
Allt är tillräckligt! DU är tillräcklig!"

Inlägget nuddar ämnet en del. Det är lätt att fumla bort sig själv i det såkallade livspusslet och tankeverksamheten går som seg kola där uppe. Krav. Press. Stress. Göra alla nöjda. 

Investera tid i dig själv. Börja inifrån och ut. Mår du bra-mår alla andra omkring dig också förmodligen bra!

Vad du gör spelar ingen roll bara det får dig att må bra, känna dig tillfredsställd, något som glädjer dig och gör dig varm. Sänk prestigen,känn lugnet, tagga ner lite, i med handbromsen ett slag. Jag upplever att många framförallt såhär i slutet på året bara vill gasa på, och göra allt i 110. Och du, det är inget fel på att vilja prestera bra i både karriär och löpspåret, att lägga i den där extra växeln, vara nyfiken och trycka på men jag lovar, du hinner!

Jag vill också avsluta med ett sista tips , ett tips som kommer vara min största utmaning och har varit de senaste åren, nämligen att leva här och nu. Det kan låta som den klyschigaste klyschan men det är så viktigt. Ett försök i att vilja och tro att man kan påverka något man faktiskt inte kan påverka. Sluta tro att allt ska hända som inte hänt eller som kanske inte ens kommer att hända. Händer de,så ta det då! Dessa tankar skapar bara ångest och åter ångest, en ångest som vill äta upp en inifrån! Ej hållbart. Men det ÄR svårt. Det ÄR en utmaning för många.

Detta är min största utmaning varje år men är särskilt påtaglig detta år och känns svårt. Men jag gör vad jag kan och det är jag nöjd med och det ska DU också vara! Du och jag är fullt tillräckliga och gör vårat bästa!

Vi ses nästa år!

skriven av
portrait

Emilia Ström

Personlig tränare/Löpcoach/Undersköterska från Malmö



share instagram
Mina discipliner
Halvmaraton OCR/ Hinderbanelopp 10 km Traillöpning

Fler bloggar