För mig har träningen helt klart blivit ett verktyg för att må bättre. Jag har tränat mycket även tidigare år, och har flitigt förespråkat rörelse i många sammanhang. Att både kropp och hjärna mår bra av träning är långt ifrån en nyhet för mig men trots detta upplevde jag någonting - för mig - helt nytt under den här hösten.
Mot alla odds springer jag idag både snabbare och längre än vad jag någonsin har gjort förut. Men det som har varit så otroligt häftigt är att jag på riktigt fått uppleva den energiboost som högintensiv träning kan ge. Sedan barnsben har jag tränar regelbundet och då ofta tillsammans med andra. Men när jag stuckit ut själv har jag sällan pushat mig, utan det har snarare blivit lågintensiv myslöpning. (Jag vill tillägga att det inte är någonting fel med det alls, och att det kan ha sina egna fördelar.)
Det som är nytt för mig i år är att jag börjat följa ett träningsprogram, och faktiskt håller mig till det. För första gången har jag lyckats motivera mig själv att ensam komma ut och springa 3-4 pass i veckan, och faktiskt pusha mig själv till att inte ge upp. Trots avsaknad av lopp och andra konkreta mål har jag på något vis klarat av detta, och det jag tar med mig är att tröskeln för att komma ut blir lägre och lägre för varje gång jag lyckas. Lika så blir tröskeln för att ge upp högre och högre för varje gång. Vetskapen att man klarat av det förut, och vetskapen om hur det kommer att kännas efteråt är en enorm drivkraft. Dessutom att har jag haft förmånen att ha hittat en tränare som uppmuntrar, skriver program och som säger till mig att "det här klarar du av." Det har varit helt ovärderligt! Tilltron till hennes kunskap, och därigenom mina egna förmågor, har varit avgörande.
Ett tag slog jag kilometerrekord på varje träningspass jag begav mig ut på.
Men, helt ärligt, det här med tider har bara varit en bonus. Den stora vinster har varit hur träningen har påverkat mitt mående. Under högintensivpassen, och efter att ha klarat något som jag trott varit omöjligt, har jag fått känna mig helt oslagbar, full av energi och framförallt lycklig. Det här är effekter som jag tidigare bara läst om i litteraturen men nu till 100% kan skriva under på att de är sanna.
Träning ÄR terapi!
