Förberedelserna inför ett lopp eller en löprunda, lång som kort, snabb som långsam, det kan jag sakna! Att få känna svetten pärla sig i pannan, flåsandet, axlarna ner, huvudet upp, blicken framåt, den ena foten framför den andra. Publiken eller tystnaden, kanske med en podd eller med musik i öronen. I solsken, storm eller regn. Allt har sin charm när man tänker på känslan efteråt! Jag längtar ut på gatorna, helst springandes. Gärna nu. På studs.

Det är just här min såkallade träningsstatus befinner sig i nuläget, eller snarare gravidstatus kanske. Min längtan efter att kunna röra mig obehindrat, utan att känna att magen ska spricka, tappas eller smälla när som helst, den är hård som en boll mest hela dagarna och nätterna av alla dessa sammandragningar och säkert pga en del stress. Vaderna krampar, mina sätesmuskler krampar, halsbrännan från helvetet, illamåendet som aldrig försvann helt men som nu istället ökat i sista trimestern.

Två helt olika graviditeter kan man säga. Tänk att det kan skilja sig så mycket. Den första innehåll betydligt många fler kräkningar men ingen smärta någonstans och träning hela vägen och nu i den andra graviditeten,  betydligt mindre kräkningar, smärta överallt och iprincip ingen träning alls (mest pga sega förkylningar de första 6 månaderna än pga graviditeten i sig) och nu med mindre än 2 månader kvar till beräknad födsel så är jag bara glad om jag får in några promenader och några avslappnings och knipövningar.

Min kropp tillåter inga större knop just nu.

Efter ett akutbesök på kvinnokliniken förra veckan så konsterades de att jag har en hel del sammandragningar i vila (fick ligga 20-30 min med CTG på magen för att kolla av detta) men att jag inte hade öppnat mig något- det hade ju varit bra om hon ville stanna några veckor till. Oron släppte men sammandragningarna gör fortfarande ont, ordern blev vila så mycket jag kan! Sagt och gjort, nu har jag gått på ledigt ifrån jobbet och ska förbereda med så gott jag kan både fysiskt och mentalt med de verktyg jag har innan nästa äventyr drar igång. Vi är på helspänn och längtar, kanske en liiiite mer längtan efter bebisgos trots att jag redan nu kan känna sömnbristen smyga sig på,  än vad jag längtar till att kunna springa, för snart vet jag att jag är där oavsett, för tiden bara rusar iväg, men löpningen och träningen finns alltid där, den väntar på mig och det är ingen brådska,  men småbarnstiden däremot, den kommer inte tillbaka!

Snart kommer jag komma springandes på gatorna igen med ett stort leende, med en fungerande välmående kropp, med två fantastiska barn och en fantastisk man som väntar på mig när jag kommer tillbaka, förhoppningsvis med en god middag och säkert en överfull blöja eller två!!! ;-)

/E

skriven av
portrait

Emilia Ström

Personlig tränare/Löpcoach/Undersköterska från Malmö



share instagram
Mina discipliner
Halvmaraton OCR/ Hinderbanelopp 10 km Traillöpning

Fler bloggar