Godkväll!
Dags för ett söndags inlägg.
Jag vet att många är nyfikna på hur graviditeten har påverkat mig både psykiskt och fysiskt. Det har varit en berg och dalbana från vecka till vecka , vad passar då bättre än att summera resan hittills.
Vecka 6-12 :
Första trimestern. Det var omkring vecka 6 där som fick vi reda på att jag var gravid. Vi hade precis kommit hem till Malmö igen efter en helg i Göteborg och båtmässan. Hela helgen hade jag känt mig trött och inte känt mig riktigt som mig själv. Jag ville inte ha något vin till maten, jag hade även svårt att få i mig maten och jag kunde definitivt inte få i mig någon frukost ( jag är ett stort fan av hotellfrukostar) jag kände mig sjuk och grät 3 timmar nonstop på tåget hem gömd under min stora halsduk.
Jag ville utesluta att jag var gravid och tog ett test så fort jag klev innanför dörren. Det tog inte många sekunder innan två tydliga sträck ploppade upp. Min sambo läste av testet först och log det största han kunde medans jag började stortjuta och tänkte "jag är inte dödssjuk" för det var precis känslan jag hade, de här var något som jag upplevde var värre än kräksjuka, förkylning och influensa med 40 graders feber (nästan så jag vill springa och kräkas av bara tanken på hur det kändes)
Och så var det igång...
Jag kräktes omkring 15 gånger varje dag från morgon till kväll. Jag fick bara behålla frukt. Ingen mat på 3 veckor. Jag rasade ett par kilon i vikt och såg sjuk ut. Konstant illamående och tjutfärdig dygnet runt , att må illa är bland de värsta jag vet. Detta gjorde självklart att jag inte hade energi nog till någon träning mer än att jag höll masken väldigt bra och försökte så gott de gick coacha mina löparklasser.
Vecka 12-29
Vi passerade dem tre kritiska månaderna som man brukar kalla dem. Risken för missfall hade blivit mindre även om det fortfarande kunde hända mycket. Jag tänkte mer på att de var efter denna vecka som många talat om för mig att jag borde få slippa illamåendet. Var de så?
Inte direkt.
Allt kräkande fortsatte. Jag kunde nu äta mat men hade fortfarande svårt att äta just varm mat. Pasta som hade svalnat en aning med massa smör och ost var en favorit. Snacka om hög på kolhydrater varje dag! Eftersom jag nu kunde pilla i mig mer mat och därav hade mer energi så fick jag till några joggpass och lättare styrkepass. Helt sjukt vad jag tappade styrkan och fick ett hemskt jobbigt flås väldigt fort , som att vända på en hand. Frustrerande när man är van vid att hålla igång och nu fanns de begränsningar.
Vid vecka 17 så slutade jag kräkas lika mycket men blev inte av med illamåendet helt. Jag märkte att illamåendet blev bättre av träning och frisk luft så jag försökte pina mig ut i löpspåret och in till gymmet även om kräket satt i halsgropen för att jag visste jag skulle må bättre.
I vecka 20, som det flesta vet så sprang jag Göteborgsvarvet, 21 km. Det var tuffa kilometrar jag och min lilla bula kämpade oss igenom. Jag tog det lugnt, drack mycket vatten, blandade jogg och gång och njöt så gott jag kunde av att jag faktiskt sprang loppet med dem förutsättningarna jag hade och utan tidspress. Medaljen fick jag runt halsen och kexchoklad i mål smakade bättre än någonsin.
I början av juni , i vecka 23 var de dags för ASICS internationella team träff i Neuss ,Tyskland. En helg fylld av föreläsningar , olika träningspass och ett 5 eller 10 km lopp inne i stan stod på menyn. Jag sprang 5 km och detta var det jobbigaste jag gjort. Det var fruktansvärt varmt trots att starten var på kvällen , jag kände mig tung, oladdad och fick kramp i vaderna längs vägen. Självklart bidrog alla peppande frontrunners till en stor hjälp på vägen, vilken energi, helt otroligt! Så det var inte bara en pina. Vi avslutade kvällen med mat och dans till kl 3 på natten. Vilken helg!
Nu är jag i vecka 29 och därmed är jag inne i sista trimestern. Var tog tiden vägen, det känns som de var igår jag stod där och storgrät stirrandes på ett positivt graviditetstest.
Illamåendet har tyvärr inte försvunnit, men det är definitivt mindre häng framför toan och det är absolut mycket bättre än de första 4 månaderna. Cravings för jordgubbar är enormt. Träningen känns bättre nu, jag har bytt ut löpningen emot rodd och cykel. Styrkan kör jag på med som innan , med lite lägre vikter och lugnare tempo. Jag fokuserar mycket på den bakre kedjan för att både bibehålla och stärka upp min hållning samt bäcken, knip och dem inremagmusklerna.
Det mindre positiva nu är sammandragningar som inte vill ge med sig riktigt, en ständig hård kula som begränsar mig i rörelser och i jobbet är ingen höjdare , detta kommer antagligen resultera i att jag kommer få jobba mindre nu om det inte blir bättre inom snar framtid! Hälsan går före allt.
Snart är hon äntligen här, våran lilla ninja!
