Det va en helt vanlig dag, en helt vanlig onsdag. Jag sätter mig i bilen för att åka till jobbet precis som vanligt. Det hade snöat ute dom senaste dagarna. Snön lyser på marken och gör att det blir ljust och fint ute. Jag kör till den stora parkeringen som har anknytning till jobbet och ställer bilen, vrider om nyckeln så att bilen stängs av. Jag ska börja min promenad till jobbet, men efter två små steg halkar jag och slår i ryggen och bakhuvudet. Jag minns inte så mycket från själva fallet men jag minns paniken när jag slår i bakhuvudet i marken. En stress utan dess like infinner sig och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag tar mig tillbaka in i bilen för att ringa efter hjälp, en stund senare sitter jag på akuten och väntar på att få komma in och bli undersökt. Jag blir inkallad och noga undersökt, en stund senare får jag en säng där jag ska ligga och vila tills det är tid för röntgen. Jag har har hela tiden kontakt med min sambo om hur läget är, hon stöttar och lugnar mig. Efter några timmar kör dem upp mig till röntgen, en stor maskin som dom kör mig fram och tillbaka i. Sedan tillbaka ner i sängen igen för att vänta på svar. En kort stund efter kommer läkare in och berättar svaret, en stukning och hjärnskakning. Två små steg som ledde till hjärnskakning, två små steg som inte alls blev som jag tänk, två små steg som skulle betyda att löpning inte skulle bli av på ett tag. Nu stod det vila på schemat ett tag framöver.

Jag skulle jag göra ett försök till att gå tillbaka till jobbet men fick då ett bakslag och bröt ihop, det var för tidigt och mer vila behövdes. Vill med detta råda till att verkligen lyssna på kroppen och inte stressa den. Vilken skada det än är, i mitt fall var det hjärnskakning som hindrade mig men det kan vara precis vad som. Vila lite extra, lyssna noga på kroppen så kommer du tillbaka starkare. 

Hoppas ni haft en fin Jul och att det nya året har mycket spännande saker att bjuda på.