2021, phiew, vad var det som hände egentligen? 

Januari: Då var det nytt år förra gången. Jag startade året med en slutspurt i en kurs i avancerad fysiologi. Nästan lika kul som det låter :) tur att det var ledigt från jobbet säger jag bara….och fattade dessutom beslut att läsa ytterligare två kurser på avancerad nivå under våren. Tänkte så att de ändå går på 50%….kallade det crazy-ass-shit-10-weeks-that-I-totally-got-myself-into under kommande period. ”Firade” även att jag påbörjade mitt 16e år i Försvarsmakten, tiden går uppenbarligen fort när man har roligt.

Februari: Under årets andra månad började jag veckopendla inför andra delen (stridskraftsskede där man delar upp deltagarna beroende på om man tillhör armén, marinen eller flygvapnet) av den nivåhöjande utbildning jag gick på jobbet, Högre Specialistofficersutbildning, vilket innebar att jag spenderade majoriteten av våren på Markstridsskolan i Skövde. I slutet av månaden kom även beskedet att jag hade blivit antagen till ASICS Frontrunner!!!! *whoppwhopp*, minns fortfarande samtalet med Team Captain David i min spartanskt inredda pendlarlägenhet :) glad som få med fjärilar i magen.

Mars: tuggade kilometer och pluggade taktik och bedrev sidoaktiviteter. Fullt ös hela månaden och den var över innan jag hann ens hann känna efter.

April: Här syddes säcken ihop för mina extraaktiviteter och jag blev godkänd på båda kurserna. #thatwasfunletsnotdoitagain. Vi skaffade bil för första gången i livet :) och är fortfarande oförskämt nöjd med den.

Maj: Här fick jag träffa större delen av gänget i Frontrunner live första gången, detta vid en sjukligt trevlig photoshoot i Stockholm. Jag hade lite halvkoll på en del av dessa människor innan och det var väldigt kul att få träffas IRL. I maj började även temperaturen ökas, jag som isbjörn var inte speciellt imponerad får jag erkänna. Jag och min fina vän Sandra passade på att ta ett endagsäventyr runt sjön Skagern, 92 km, som visserligen avslutades i 3h skyfall :) skönt med lite svalka….Det sista värt att nämna i denna månad är ju att min utbildning avslutades med en tillräckligt högtidlig examen (digitalt pga Covid) och jag blev befordrad till Förvaltare!

Juni: Snart semester. Frontrunner fick vara med och tipsa om ”Veckans marapass” inför Stockholm marathon. Mitt favoritpass hittar ni här https://www.stockholmmarathon.se/blockstege-med-maria-jansson/ .

Juli: Nu är det riktigt varmt. Jag inledde månaden med roadtrip till Östersund för bröllop. När min bättre hälft spenderade dagen på golfbanan tog jag mig ett långpass från Frösön och 42 km söderut för att där bli upplockad av en vän som dessutom serverade mig kall (alkoholfri) öl i bilen. Semestern fortsatte sedan med några dagar i Borlänge där jag dessutom fick till ett snajsigt intervallpass med fellow Frontrunner Erika Stolpe. I slutet av månaden ställde jag mig på startlinjen till 24h-SM, som jag 4h senare klev av efter en förbaskad nervinklämning i höger baksida (alltså hela baksidan, från mitt av ryggen ner till foten) som gjorde det omöjligt för mig att springa. Skit är bara förnamnet.

Augusti: slutet av juli innebar en jädrarns massa naprapatbehandlingar i början av augusti. Utöver det försöker jag hitta på pulshöjande aktiviteter som gör att man slipper torrduscha.

September: Jobbet drar igång igen. I slutet av sommaren hade jag fått ett samtal och började lite hastigt och lustigt på en ny tjänst sent i september. Utöver det (som dominerade denna månad med papper och HR-avdelningar och samtal) fick jag en fin spahelg i Tallinn med min bästa vän. När hösten dessutom kommer kan isbjörnen dessutom andas igen ute och löpningen (den lilla jag kommit igång med efter nervtrasslet) börjar bli trivsam igen.

Oktober: Nu genomförs äntligen årets upplaga av Stockholm marathon. Mitt absoluta favoritlopp sedan väldigt många år! Min upplevelse däremot var inte så trivsam, finns här: https://www.asics.com/se/sv-se/frontrunner/articles/stockholm-marathon-2021-eller-kliv-kliv-overlev , för den som vill läsa mer. Det genomförs dessutom Teamträff med Frontrunner, och några av våra norska vänner, skönt när man har träningsvärk i magen dagen efter för att man skrattat så mycket. :)

November:  Här någonstans verkar det ju uppåt och lovande för samhället (Covid), och på Militärhögskolan Karlberg genomförs det en något försenad Vinterbal där jag deltar med en kollega. Luften är frisk och härlig och joggpendling till jobbet är min nya rutin, inte långt men kontinuerligt.

December: Startar med en helg i Oslo hos min vän Therese (som för övrigt slog Europarekord på 24h-löpning i november med +261 km!). Badar i Oslofjorden (det fanns bastu bredvid) och har det allmänt bra. Tyvärr får jag i början av december strul med en ljumsken som lägger sordi på löparstämningen resten av månaden. Nu har jag hyfsat koll på vad det beror på och kan jobba med det men springer fortfarande inte obehindrat.

Det kanske var ett lite surt sätt att avsluta året på , men jag summerar ändå 2021 som ett fint och minst sagt lärorikt år på många plan. Jag är väldigt glad att ha kommit med i Frontrunner vilket har inneburit nya bekantskaper och upplevelser och jag ser väldigt mycket fram emot ett fulladdat 2022!