För nått år sedan fick jag höra om ett intervallpass som kallas för ultraintervaller. Har funderat på att göra ett försök, men aldrig kommit så långt att jag gjort det.
När man springer ultraintervaller ska man springa en mil var tredje timme i ett dygn, totalt åtta mil på ett dygn. Jag har varit för feg för att springa de lopar som går på natten själv så därför har det inte blivit av tidigare.
För några veckor sedan började jag och min sambo prata om det och diskuterade fram och tillbaka om vi skulle klara av att springa åtta mil på en dag. Åtta mil är väldigt långt och vi bestämmer oss för att korta ned intervallpasset till fem mil istället, även det en stor utmaning. Nu ska ni få höra om varje mil som sprangs den dagen, så sätt på läsglasögonen och spänn blicken för nu springer vi!
Mil ett: 07.00
Med pigga ben satte vi fart, vi hade bestämt oss för att hålla ett jämt tempo från start ca:5.50 tempo. En runda som bjöd på fin asfaltslöpning som sedan övergick till stig bredvid Nissan som rinner genom Halmstad. Hemma igen fyllde vi på med frukost och laddade om för andra milen.
Mil två: 10.00
Vi tog bilen till Mellbystrand för att springa i en väldigt fin skog, en oas av träd som går längst stigarna. Vi kände oss fortfarande relativt pigga och höll samma tempo som på första rundan. Vi mötte en groda på vägen som skämde livet ur mig genom att hoppa upp på min sko, vi skrattade högt och fick ny energi av det.
Sjävklart fyllde vi på med hamburgare till lunch efter mil två.
Mil tre: 13.00
Med kaffe och hamburgare i kroppen begav vi ut på mil tre. Solen hade tittat fram och vi blev snabbt varma. Vi sprang längs fylleån i halmstad på stigar längts vattnet. Stigen tog oss upp på fina slätter med underbar utsikt. Nu börjar det kännas att vi varit ute och sprungit länge. Min sambo råkar vid ett tillfälla trampa snett och stuka foten, jag frågar om det går bra och hon säger att det gör ont men vill fortsätta. Äntligen hade vi sprungit mer än halvvägs och mer kaffe och fika skulle ätas, för att ladda om till mil fyra.
Mil fyra: 16.00
Vi tog oss ut till Haverdal och ett område som heter lynga för att springa två varv på en fem km slinga.Benen var möra och det tog tid att komma igång. Vi hade inte valt dom lättaste slingorna, men väldigt fin natur. Fina skogspartier som leder ut i sanddynor och tillbaka in bland träd som sena och krokiga från all blåst. Tänkte många gånger varför gör vi det här. Men va lika glad varje gång vi betat av en mil till.
Mil fem: 19.00
Sista milen startar i nästan gångfart, vi va så trötta och slitna. Vi hade bestämt oss för att avluta dagen i Halmstad med en öl inne i stan. Så vi gav oss iväg längst Nissan och följde den ut mot havet. Med den sista kraften som fanns kvar i kroppen sprang vi sakta fram på prinsbertilsstig. Knäna gjorde ont, min sambos fot värkte, men på något vis kämpade vi oss igenom den sista milen som blev den femte denna dag. Tillsammans klara vi allt! Vi avslutade på en minifestival i stan med band på scen och en öl i handen. Så trötta, så möra, ont i varenda kroppsdel men så nöjda över att vi gjorde det och klarade det.
Vi var självklart väldigt noga med att fylla på med vätska och mat under hela dagen och följde en strikt plan.
Tack för att ni läst hela vägen ned hit och hoppas ni med blir peppade på att prova ultraintervaller.
