Brokigt tränings år ena stunden tror att jag är tillbaka nästa stund så slår cykelpedalen mig i smalbenet och ger en skada som skulle visa sig ta ca 2 månader att läka ut ordentligt. Dessutom en gipsad hand i 6 veckor efter beachvolleyboll på teamträffen i Göteborg i våras. En sena som gick av då jag gick all in eftersom jag är en gammal volleybollspelare. Där sjönk min motivation och knopp och kropp slutade samarbeta.

Jag kämpade och krigade på i ur och skur med lätta löppass som coach gav mig, gråtfärdig och tungt och jobbigt. 
10 km var en plåga som normalt är fjäderlätt.

Sommaren rusade snabbt förbi och augusti kom och en efterlängtad semester till Grekland kom. Där blev det mycket powerwalk till stränder, löpning från stranden eller sightseeing löpning. En dag efter en regnig förmiddag begav jag mig ut på en improviserad löprunda på 16 km efter ca 8 km kom jag till en väg som slingrade sig upp i ca 3,5 km det var där som något hände helt plötsligt började kropp och knopp  sammarbetet igen allt gick lätt lyckoruset spred sig i hela kroppen sprang med ett förvånat leende och undrade vad som hände. 
Helt plötsligt går det lätt igen.

Åter hemma fortsatte den känslan, träningen löpte på bra jag kunde pressa mig på mina tröskel pass utan att det kändes jobbigt ,joggpassen kändes nu fjäderlätta igen. Bestämde jag mig att anmäla mig
Å-stadsloppet halvmaraton i Örebro 8 oktober för att ha något mål att träna till. Men ändå inte forcera och hänga med i goa känslan i träningen så det blir bakslag igen.

Spontan anmälde mig till Norasjön Runt sägs vara den tuffaste halvmaran i Sverige den gick av stapeln 10 september.

Åker med klubbkompisar till Nora med en inställning att jag tar det som ett riktigt bra träningspass med nummerlapp på dessutom behöver jag träningstävlingar. Coach BG tyckte att vi försökte med 4:30 fart. Okey tänkte jag men det är väldigt backig halvmara. Iallafall åker jag dit med en go känsla att bara det att få sätta på mig klubbtröjan, nåla dit nummerlappen, träffa alla löpar vänner som jag inte träffat på länge och springa runt på känslan och sist men inte minst knyta på mig Novablast 3 skorna.

Starten går och jag rycks med i startfältet och det går lite för fort 1:a km sen kommer första backen 2 km lång backe som är ganska tuff att ta sig an. Trippar uppför den strax under 5 fart. Efter det att jag hittat känslan i benen igen. Springer vidare och hittar flow i löpningen varken för fort eller långsamt. Men det är en bit kvar att springa en del backar, strax innan 9 km kommer en ca 200m tuff backe, fokuserar på att bara ta mig upp saktar ner farten .Väl uppe så tar jag mig en Maurten gel fortsätter att hitta i löpningen lite backar till och ser många ryggar som jag närmar mig sakta men säkert. Det här känns bra. Men vid 15 km känner jag en trötthet komma krypande tar en ny Maurten gel och efter en km känner jag mig få energin tillbaka. Nu kommer det dessutom att gå upp för en bit men det verkar inte bekymra mig jag tar in på ryggarna som jag har framför mig. Med 4 km kvar till mål får jag en känsla att det är någon som knuffar mig framåt som en kraftig medvind. Men bromsade en aning vågade inte lita fullt ut på känslan. Med drygt två km kvar släppte jag på bromsen och benen fick bestämma farten, avlutande km tid 4:15 och spurten mot mål sista km gick i 4:05.

En glädje spred sig genom kroppen jag fick till ett riktigt bra träningslopp utan att späka mig och jag höll hela vägen. Kom in som segrare i min Klass K55 med god marginal på tiden 1:35:51 snitt fart 4:31.

Det var det som coach tyckte vi skulle testa och det gick ju bra utan att jag hade fokus på farten utan gick på känslan utan att pressa mig fullt ut.
Ett jäkla bra pass som jag inte ångrar att jag anmälde mig till. Ett bra kvitto på att Tant lever fortfarande och att det finns mer krut i gumman om allt stämmer.

Nu hoppas jag On knappen förblir On med sikte på en bra halvmara 8 oktober.