Då var det dags att skriva av sig lite igen...

Jag skulle ju som tidigare nämnt kunna skriva betydligt flera blogginlägg , iallafall 3 st i veckan istället för ett inlägg i månaden.

Jag gillar ändå att skriva av mig och tycker det är ett bra sätt att ventilera både det ena och det andra, positivt som negativt. Det är inte alltid man vill prata med någon, då är det perfekt att kunna slänga upp fötterna i soffan , under en filt, med en kopp te och tända ljus medans regnet öser ned utanför fönstret och just skriva, som jag gör nu samtidigt som bebis sparkar för fullt. Hösten är här och vi har mycketatt se fram emot.

Även om jag gillar sol och värme, de tidiga löprundor längs havet i endast shorts och linne så gillar jag hösten, den har sin charm , även om de innebär det grå och regniga, som idag!

Sen sist har jag alltså gått och blivit fru Ström och det kunde inte kännas bättre. Vi hade en fantastisk bröllopsdag med våra kära familjer och vänner ute på Vindåkra gård, på SAV resturang utanför Malmö, Skåne. Vädret var topp , mat i världsklass, allt var perfekt, precis så bra som vi önskade!

Nu väntar vi bara på att våran lilla frontrunner tjej ska titta ut. Jag går in i vecka 37 i morgon och vi är beredda på att hon kan titta ut när som helst. Den berömda bb-väskan är så gott som klar. Vi var hos barnmorskan imorse och hon är fixerad och börjar göra sig redo, det känns fortfarande så overkligt men spännande på samma gång, att vi snart har henne hos oss.

Tiden har gått så ofantligt fort. Längtan är stor. Kom gärna lite tidigare.

Det känns som det var igår jag hoppade intervallerna och skickade iväg mina löpargrupper på egen hand för att jag var tvungen att hinna spy i en buske innan dem kom tillbaka. 4 månader av ständigt illamånde och spya var ingen hit.

Att jag trodde jag skulle fortsätta må illa under hela graviditeten det trodde jag inte (3 veckor kvar och jag antar att det inte kommer att försvinna sista tiden)

Jag är så tacksam att min kropp ändå orkat hålla igång så pass mycket som den gjort. Jag kunde visserligen inte träna så mycket utöver mina löparklasser i början som jag hade eftersom jag kräktes konstant och inte kunde äta annat än frukt de första 3-4 veckorna så energin och orken fanns inte överhuvudtaget.

I mitten av graviditeten kom matlusten någorlunda tillbaka och jag fick behålla mer mat trots fortsatt illamående, jag släpade mig ut på joggingturer och körde styrketräning i gymmet och tyckte att jag mådde bättre av det. Så bra att jag genomförde, som det flesta redan vet, Göteborgsvarvet i vecka 20 och mitt sista lopp sprang jag i vecka 25 på våran internationella ASICS frontrunner träff i Neuss, Tyskland! Efter det bytte jag löpning mot cykel och roddmaskin för att ändå bibehålla konditionen och styrkan så gott det gick.

Som jag saknar löpningen nu ska ni veta. Träningssuget är stort. Men snart är jag tillbaka i löparspåret, jag ska bara ploppa ut bebisen, gosa bebislukt 24 timmar om dygnet, knipa och stärka bäckenbotten och inre magmuskler så mycket jag bara kan! Sen ni...

På återseende!


skriven av
portrait

Emilia Ström

Personlig tränare/Löpcoach/Undersköterska från Malmö



share instagram
Mina discipliner
Halvmaraton OCR/ Hinderbanelopp 10 km Traillöpning

Fler bloggar

Vill du veta mer om ASICS FrontRunner communityt?